Hallå i kiosken!

Nu kör vi igång det här igen, är ni med oss?

Kuslig bloggtorka de senaste tre fjärdedelarna av 2009 tycker jag. Kan bero på att året gled förbi relativt obemärkt.

Det blev en skakig start på 2010. Känslomässigt gick det inte alls som jag hade tänkt mig. Har lovat mig själv att reda upp det snarast dock å blicka framåt.

Idag tvingade jag iväg mig själv till gymmet för första gången på en månad typ. Mitt psyke mår alltid bättre av lite träning.

På bussen in hamnade jag bredvid Lasse å Brasse, vi kan kalla dom så. Lasse å Brasse var polare, goda vänner. Dom var även lite efterblivna. Hissen gick inte riktigt ända upp. lampan lyste men ingen var hemma, ni vet. Lasse pratade med hög stämma samtidigt som han smaskade ljudligt på sega skumgodisar. Så jag satt där å betraktade dom i smyg. Det var liksom oundvikligt. Sneglade lite i fönstret som reflekterade de båda herrarna å förundrades. Det verkar ju vara så jävla gött att vara lite efterbliven! Stå utanför samhället med ena foten å göra lite som man vill. Lasse pratade om kärlek och relationer. Han kom från en rik släkt med rötter på Donsö. Hans mamma hade gift sig med en man som hennes föräldrar inte gillade och därför hade dom stött bort henne. Lasse undrade "Hur mycket ska man egentligen offra för kärleken?" Brasse nickade, mumlade å satte Coca-Cola i halsen. Sen gick dom av. Dom verkade så glada, bekymmerlösa men inte utan djup.

Detta året ska jag också bli mer bekymmerlös. Inte försätta mig i situationer som får tsunami effekter i mitt hjärta. Kanske vara lite mer efterbliven.



Dagens låt är en gammal pärla för er som saknar Britpop lika mycket som jag. Astrid - Bottle:
http://open.spotify.com/track/06NrAv4cvodCT9wmRtEbdT

Puss å kram