Under isen

Veckan som gick var en skitvecka, det är bara till att konstatera. Året har börjat sådär kan jag tycka. Toppar och dalar, men flest dalar. Längtar efter sol och öl i park. Det känns långt borta i nuläget. Är trött på snö å kyla. Det här vädret drar ner folk i skiten. Jag återkommer när jag har huvudet över vattenytan igen.

Fuck-fuckeli-fuck-fuck-fuck!

Har äntligen fått min nya mobil, men får inte igång den! Börjar närma mig bristningsgränsen här nu. Det är i stunder som dessa man skulle ha en teknisk karl. Imorgon är det jag som går tillbaks till Telenor med svansen mellan benen.

Sucks!

Dagens låt: http://open.spotify.com/track/1HVNpXB2wXcUsrmn7s31Pr säger allt

Vad som händer om man micrar en bag-in-box

Det finns tydligen roligare saker att göra med en bag-in-box än att dricka upp den!

The Radio Dept...

...är enligt mig ett av Sveriges bästa band, alla kategorier. Jag upptäckte dom första gången runt 2002 när "Why Won't You Talk About It" fanns med på en blandskiva jag fick av en kille som jag gillade. Efter det har har det bara fortsatt. De senaste två månaderna har jag lyssnat mer eller mindre konstant på skånepågarna och får fan inte nog. Medialt har det varit tyst om dom i några år, men i mitt sargade sinne gör dom sig ständigt påminda. Har hört från säkra källor att dom snart ska släppa nytt. Det gör mig glad.
För er som inte insett, lyssna på dängan Every Time:
http://open.spotify.com/track/6xBXYOlhicxqCV55NXf2Gx

Snart helg nu! Jag är överladdad!

Schulmans

Hade en så sjuk dröm inatt. Jag var på kalas med två av mina absoluta favoritbloggare: Alex å Calle Schulman. Vi var i ett stort hus å lekte "paketleken". För er som inte har koll så går leken ut på att alla deltagare köper varsitt paket å sedan slår man med en tärning. Den som får en sexa tar ett paket å sedan får man sno paket från sina medtävlande. Skit samma. Poängen var den att jag blev så jävla bra kompis med dom båda bröderna! I början var dom lite aviga å avståndstagande, men efter en liten stund var dom helt begeistrade! Jag var verkligen i mitt esse. Sa intressanta saker, var lagom skämtsam utan att vara "over the top", å charmade brallorna av de båda! För en stund ägde jag hela konversationen å dom satt helt tysta och nickade förstående.
När jag vaknade hade jag en asgo känsla i magen. Ville inte alls gå upp, bara drömma vidare. Snoozade för länge, å kom försent till jobbet.
Kanske e dags att sluta läsa bloggar innan läggdags?

Dagens låt står fantastiska Fleetwood Mac för: http://open.spotify.com/track/0WDP6yuZJ5d4GdtdAoWDnZ

Puss å kram

TV-kocken

I de allra flesta fall när jag lagar mat, låtsas jag att jag är TV-kock. Det börjar med att jag ställer mig vid diskbänken, hälsar tittarna välkomna och berättar sedan vad som står på dagens meny. Jag visar upp ingredienserna som jag kommer att använda och försöker hacka, röra å vispa så att det ser så där proffsigt ut. Jag talar med hög stämma å skämtar till det ibland så som man ska göra. Ibland slår det mig dock att det är en kakelvägg som jag står å tjötar med men det går över ganska snabbt. Idag har jag gjort paj. Det var uppskattat av tittarna.

Bra helg annars! Fredag bjöd på thaimat hemma hos Jenny i fint sällskap av DG å Svenne. Lördag inleddes med jobb å avslutades med tacofiesta hemma hos Maria å Niklas. Komplett med mexikansk musik och Corona.

Nu är det dags att smaka av pajen, helt utan publik.

Dagens låt: Mexico - Morrissey http://open.spotify.com/track/59tLTuIpDJf2NGRTLyr2YE

Ay Caramba!

Nyår i Sandviken

Snö snö snö! Så kan man väll summera nyårshelgen i Sandviken. Med en nypa kyla och "lite" alkohol. Nyårsafton spenderades hemma hos Maria med kompis Anna. Även Marias bror och vänner anslöt efter vår finmiddag. Nyårslöften utlovades som vanligt. Mindre supa, mindre snusa. Inga omvälvande händelser och här kommer bilder på det hela i helt omvänd ordning.

/ Niklas & Maria

Paradise Hotel

Happ, då har man fastnat i ytterligare en ful-såpa. Jag vet inte riktigt vad dealen med mig å skräpTV är, men jag fullkomligt älskar skiten! Vältrar mig i det vid varje tillfälle som ges. Studerar noga. Värderar deltagarna. Lägger mig i å tycker en massa.

Årets upplaga av PH hade något av en mjukstart men denna smått tråkiga inledning har nu utvecklats till ett mycket underhållande spektakel. Intrigerna tätnar, goda vänner hugger varandra i ryggen, å folk ligger runt som aldrig förr. I soffan sitter jag å njuter i smyg. Nästan samma känsla som när man äter upp ett helt paket glass men ångrar sig efteråt. Jag tycker att det finns nåt intressant med människor som mer eller mindre gör bort sig i TV. Helt frivilligt. För det kan väl knappast vara den fjuttiga vinstsumman på 250.000 kronor som lockar eller?

Nä, det måste ju vara den månaden, högst tre, som följer då deltagarna lyckas klämma in sig på bild på stureplan.se.

Idag åkte jag spårvagn med Annelie å Kristoffer, två av deltagarna i årets säsong. Dom såg gulliga å kära ut. Självklart spelade jag oberörd å försökte att inte glo. Det lyckades sådär. Nu får det gärna bli måndagkväll igen!

Under tiden kan ni lyssna på det här. En liten bit av paradis: http://open.spotify.com/track/0YSSkS6hzYEXJ9LdpUxgYQ

Puss å kram!

Nu kör vi igång det här igen, är ni med oss?

Kuslig bloggtorka de senaste tre fjärdedelarna av 2009 tycker jag. Kan bero på att året gled förbi relativt obemärkt.

Det blev en skakig start på 2010. Känslomässigt gick det inte alls som jag hade tänkt mig. Har lovat mig själv att reda upp det snarast dock å blicka framåt.

Idag tvingade jag iväg mig själv till gymmet för första gången på en månad typ. Mitt psyke mår alltid bättre av lite träning.

På bussen in hamnade jag bredvid Lasse å Brasse, vi kan kalla dom så. Lasse å Brasse var polare, goda vänner. Dom var även lite efterblivna. Hissen gick inte riktigt ända upp. lampan lyste men ingen var hemma, ni vet. Lasse pratade med hög stämma samtidigt som han smaskade ljudligt på sega skumgodisar. Så jag satt där å betraktade dom i smyg. Det var liksom oundvikligt. Sneglade lite i fönstret som reflekterade de båda herrarna å förundrades. Det verkar ju vara så jävla gött att vara lite efterbliven! Stå utanför samhället med ena foten å göra lite som man vill. Lasse pratade om kärlek och relationer. Han kom från en rik släkt med rötter på Donsö. Hans mamma hade gift sig med en man som hennes föräldrar inte gillade och därför hade dom stött bort henne. Lasse undrade "Hur mycket ska man egentligen offra för kärleken?" Brasse nickade, mumlade å satte Coca-Cola i halsen. Sen gick dom av. Dom verkade så glada, bekymmerlösa men inte utan djup.

Detta året ska jag också bli mer bekymmerlös. Inte försätta mig i situationer som får tsunami effekter i mitt hjärta. Kanske vara lite mer efterbliven.



Dagens låt är en gammal pärla för er som saknar Britpop lika mycket som jag. Astrid - Bottle:
http://open.spotify.com/track/06NrAv4cvodCT9wmRtEbdT

Puss å kram